yazesworld

 

Jag famlar och snubblar fram på en okänd stig i mörkret.

Ovanför mig lyser vintergatan,

framför mig ser jag siluetter av träd och skuggor.

Jag har ingen aning om vart jag är 

eller vart jag är på väg. 

 

Jag springer så snabbt jag kan i mörkret.

Flyr från det välkända,

det jag trodde var tryggt.

Jag snubblar på rötter och stenar 

men reser mig upp och fortsätter

framåt. 

 

Min värld föll samman,

det jag trodde var sant 

var bara en illusion. 

Vacker men bedräglig.

 

Så jag springer in i mörkret.

Låter det sluta sig bakom mig. 

In i den värld där jag känner mig trygg,

där ingen hittar mig,

där jag kan finna mig själv igen. 

 

Där jag kan andas långt ner i magen

och bara vara för en stund. 

Hämta andan

och vila. 

 

Jag saktar in,

blickar upp i oändligheten.

Miljoner stjärnor som slocknat för längesen men vars ljus fortfarande

färdas genom rymden och lyser upp min natthimmel. 

En himmel full av hopp.