Ta min hand
Jag går försiktigt framåt,
kisandes mot ljuset
där framme.
Mina ögon som är vana vid mörkret
behöver tid att vänja sig vid ljuset
så jag håller mig här i skuggan.
Det är inte för mörkt
men inte heller för ljust.
Det är faktiskt ganska behagligt.
Skuggan som följer mig försvinner här.
Här är jag trygg.
Skuggan och jag har slutit fred.
I alla fall för stunden.
Det är skönt.
Tillsammans är vi starka.
Där,
i gränslandet mellan skuggan och ljuset
sträcks en hand ut
och jag hör:
"Ta min hand och gå med mig."
Jag lägger min hand i den utsträckta handen
och sakta går vi mot ljuset.
Jag låter mig ledas
men får samtidigt gå i min egen takt.
En känsla av lugn
sänker sig över mig.
och jag vet;
Allt kommer att bli bra <3
Det måste det