yazesworld

 

Vissa dagar är det bara vad de är.

Varken bra eller dåliga egentligen

utan de bara är.

 

Ett skav som kommer och går

och en önskan att få krypa under täcket och stanna där.

En lust att vilja gråta tills det inte finns fler tårar,

men vi vet ju att de är oändliga.

 

Det jobbiga är att just idag finns ingen anledning att må såhär.

Man bara gör det.

Jag börjar vänja mig.

Försöker fokusera på det bra,

för det finns något bra i varje dag

och när jag kommer hem så springer jag.

Fort,

så fort att det bränner i luftvägarna och lungorna känns som om de ska sprängas.

Det är skönt

och lusten att gråta försvinner.

 

Den ersätts av endorfiner som frigjorts av löpningen.

Att få stretcha i solen,

sträcka ut kroppen i mjuka rörelser

och sedan ligga kvar på mattan och känna solens strålar

värma kroppen,

mjuka upp den.

Njuter av att se mina talgoxar flyga i skyttetrafik och mata sina nykläckta bebisar