Popcorn
Det är så myckt som händer nu.
Tankar som poppar runt i huvudet
likt pocornkärnor i en varm kastrull.
Känslor som är överallt.
Både utanpå och innanför kroppen.
Samtidigt som förnuftet och känslan säger olika saker.
och jag då?
Jag litar varken på förnuft eller känslor just nu.
Jag tror inte att någon av dem har 100 % rätt,
utan jag behöver ta ett kliv åt sidan.
Låta tankarna poppar runt,
låta känslorna fara omkring utan att försöka fånga dem
och till slut så kommer jag att hitta mitt svar.
Jag måste bara ge det lite tid.
Så jag sluter mina ögon och drömmer mig bort.
Jag drömmer om att vindarna lyfter mig varsamt från detta tumult
som finns inuti mig.
Sakta svävar jag högre och högre upp.
Låter de varma vindarna föra mig fram över fälten.
Fri som fåglarna.
Inget som tynger mig,
inget som drar ner mig,
bara en frihetskänsla över att få finnas till.
För en stund andas jag lätt,
låter kroppen vila
medan jag glidflyger likt gladan över fälten.
Jag vill inte landa.
Vill för evigt stanna här uppe och låta vindarna föra mig dit de vill.
Men så är inte livet.
What goes up must come down ...
Motvilligt öppnar jag ögonen igen och återvänder till mitt gyllene fängelse.
Det som jag byggt åt mig själv.
Här kommer jag stanna ett tag medan saker och ting faller på plats.
Det som är menat att ske sker
och det kommer att bli bra till slut
det vet jag.
