Månljus
Jag borde vara glad,
jag borde vara lycklig,
jag borde må bra.
För jag har så mycket i livet att vara tacksam för,
och det är jag
men jag följs av en mörk skugga.
Den den försöker ta över,
bit för bit kryper den närmre.
Utåt ler jag,
lever, planerar, skrattar
men på insidan har helvetesgapet öppnat sig.
Det hotar att sluka mig,
minut för minut känner jag hur krafterna att hålla mig uppe sinar.
Lusten att släppa taget är stor men jag gör det inte,
inte än.
Jag lever med frågan
"varför jag, vad har jag gjort för att förtjäna detta?"
Jag var ett misstag,
inte menat att bli men du gjorde ett val
och jag får betala för det.
Jag försökte att vara allt du begärde av mig
men det var inte tillräckligt.
Jag brottas med krigerskan,
hon vill dra ut i krig ,
hon är redo
men jag försöker blidka henne.
"Vi vet bättre än så,
det kommer inte att lösa något."
Så jag bränner bron,
inte för att inte kunna återvända,
för jag kan alltid hitta en väg tillbaka,
utan för att hindra att du kan följa efter mig.
Jag måste göra det för att överleva.
Annars kommer helveteselden att förgöra mig
och det är inte rätt.
Det enda som är rätt här är att jag får leva mitt liv,
för den tid som är kvar,
oavsett hur lång eller kort den är.
Jag har gjort vad jag har kunnat.
Nu är det nog.
Jag väljer att inte kriga,
istället går jag min väg
med huvudet högt
och ett blödande hjärta.
Det kommer att göra ont ett tag
men det kommer att läka
jag kommer att må bra igen.
Jag kommer att bli glad igen,
jag kommer att bli lycklig igen
och jag kommer att dansa i månljuset igen
<3