Livet kan vänta
Jag går med lätta steg över det daggvåta gräset.
I min hand håller jag ett block,
ett block med tomma blanka sidor.
Jag tänker att jag ska fylla det med planer för framtiden.
Jag slår mig ner bakom stenen
med den stigande solen i ansiktet
och jag börjar skriva.
Men det är inga framtidsplaner som skrivs ner.
Istället är det allt som tynger mig,
pennan flyger över pappret
och orden flödar fritt.
När jag är klar tittar jag på allt som jag skrivit
och efter en stund börjar jag riva ut sidorna ur blocket.
Jag knycklar ihop dem och slänger dem.
Jag behöver dem inte,
de är sagda och har nu lämnat en plats i mitt inre
som istället kan fyllas med drömmar.
Några känslor dröjer sig kvar som ett litet skav,
de är inte redo att ge sig av ännu.
Känslor av tvivel
"vem är du?"
"vart är du på väg?"
Människor som jag trodde att jag kände
visar sig vara något annat än jag trodde.
Jag låter dem vara,
svaren kommer jag att få med tiden.
Pennan flyger återigen över pappret,
denna gången är det drömmarna som tar plats.
En del kommer jag att förverkliga
andra kommer att förbli drömmar.
Vissa drömmar ska förbli just drömmar.
En lycklig plats att återvända till när vinden viner runt mig.
Det är mitt "happy place"
Jag blundar och vänder ansiktet mot solen.
Känner hur den värmer.
Livet kan vänta
Jag har drömmar att drömma