Efter regn kommer solsken
Livet,
det där som är mellan födslen och döden.
Det är en gåva som vi allt som oftast tar för givet,
det bara finns här liksom.Livet är det som pågår varje dag, timme, minut och sekund.
Det föränderliga,
det som går upp och ner,
som en bergochdalbana.
Vi kämpar oss upp,
envist sätter vi en fot framför den andra,
blicken är stadigt riktad mot målet där uppe.
Väl där fylls vi av en glädje över att vi klarade det.
Vi tog oss upp!
Yey!
och när vi stär där uppe slås vi av tanken:
när kommer nerförsbacken?
Är den ett litet gupp
eller är det den där långa som gör att det kittlar i magen och
hjärtat hoppar upp i halsgropen?
Vi vet inte,
vi kan bara sitta ner i vagnen och åka med.
så tvär att vi nästan kastas ur vagnen.
Vi får klamra oss fast för att sitta kvar.
Det är inte alltid så lätt
och efter ett tag är musklerna tömda på kraft
och man vill nästan släppa taget,
bara för att få vila en liten stund.
Men med en sista kraftansträngning håller man sig kvar
och strax därefter planas vägen ut.
Vi pustar ut,
släpper det krampaktiga taget och slappnar av.
Vi lever.
Livet ville bara påminna oss om det.
Men livet är skört,
och vi vet aldrig när det är slut.
Så passa på att leva här och nu.
Älska, gråt, sväva högt i det blå,
dansa i regnet och gör det som gör dig lycklig.
För livet fortsätter med eller utan oss
och vem vill inte veta vad som händer härnäst?
Helgen hade kunnat sluta i tragedi
men det gjorde den inte
och jag är tacksam och ödmjuk över att livet får gå vidare
och att vår upptäcktsfärd får fortsätta.
Efter regn kommer solsken
<3
