yazesworld

 

Här i ljuset av solens sista strålar mår jag bra.

Min själ dansar tillsammans med insekterna.

Här är den fri

och flyger högt tillsammans med gladorna som sakta seglar fram över fälten.

 

Jag andas långt ner i magen och släpper alla tankar

som ständigt virvlar upp ångestdammet.

 

Sakta börjar insikterna falla på plats

och med dem kommer smärtan men även lugnet och tryggheten.

 

Smärtan som kommer med insikten om att

jag inte betyder så mycket

för den som jag litade på,

den som sa att den alltid skulle finnas där

är förlamande.

Det knyter sig i bröstet och jag får svårt att andas.

 

Jag har ägnat mycket tid åt att försöka förstå

vad jag gjort för att förtjäna

den behandlingen.

Jag har vänt ut och in på mig själv,

försökt hitta om jag kunnat göra något annorlunda

men slutsatsen är;

Jag har gjort allt jag kunnat,

jag är den jag är

och om det inte är tillräckligt

så säger det mer om den andre än om mig.