yazesworld

Glädje och sorg,

hopp och förtvivlan,

lycka och smärta, 

skratt och gråt, 

allt blandas i samma kittel

Det ligger där och bubblar runt och man vet aldrig vilken känsla som ska bubbla upp härnäst. 

Utan förvarning kastas man från glädje till sorg till fullständig lycka

för att senare glidtacklas till förtvivlan och smärta

och där glider man omrkring för att plötsligt omfamnas av hoppet. 

En känslomässig berg-och dalbana som fullständigt dränerar mig på energi. 

Tvära kast mellan skratt och gråt och tillbaka till skrattet. 

Utmattningen är total i detta känslomässiga kaos. 

Jag ligger kvar på marken, 

vill resa mig men orkar inte.

Men så plötsligt sträcks en hand ner, 

lockar mig att ta den. 

Den hjälper mig upp på fötterna igen, 

borstar av mig gruset, 

den fattar min hand och ser till att jag åter börjar gå framåt. 

Jag trotsar motvinden, 

steg för steg tar jag mig framåt. 

Elden inom mig som  förvandlats till en glödande hög av kol  börjar åter få syre och flammar åter upp. 

Lite svagt och försiktigt till att börja med men för varje steg jag tar brinner den starkare och högre. 

Den värmer upp mitt stelfrusna inre, 

jag känner hur värmen börjar sprida sig, 

hur jag börjar leva igen. 

Elden livnär sig på lika delar jävlar anama som på ilska.

och så får det vara just nu. 

Jag låter elden brinna och målar av mig.