Ett tomt papper och carpe livet
Jag vet var jag har varit,
jag vet var jag är
men jag vet inte var jag är på väg.
Med ett huvud fullt av tankar,
så många att det är omöjligt att fånga en enda av dem,
sitter jag här med ett tomt papper framför mig.
Det finns så mycket jag vill skriva,
så mycket jag vill berätta
men orden kommer inte.
De är fast inne i dimman.
Jag skymtar dem lite svagt men får inte tag i dem.
De gör fortfarande ont.
Det är utmattande och frustrerande
men jag vet att de inte går att forcera fram.
De oskrivna orden kommer som tårar då och då
och så får det vara.
De kommer när de är redo att skrivas ner.
Fram tills dess förblir pappret tomt
Samtidigt blåser förändringarnas vindar,
och det är dags för mig att släppa taget,
att lämna tryggheten
och låta vinden föra mig dit jag är menad att vara.
Jag virvlar runt i en tyst dans,
snubblar till,
faller
och reser mig upp.
Vinden fångar upp mig igen och för mig vidare
på min okända väg.
Den är skrämmande, spännande och alldeles underbar
Jag lever idag
och om universum vill
även imorgon och många dagar till.
