Bokslut
Så är det dags för årets bokslut.
I mångt och mycket har det varit ett förstaklassigt skitår.
Ett år som jag är glad över att det nu ligger bakom mig.
Mycket har hänt,
en del kul men också otroligt mycket som varit tråkigt.
Aldrig har jag väl kastats så mycket mellan förtvivlan, glädje och åter förtvivlan och känslan av att inte vara värd något.
Ibland när man är mitt uppe i något så ser man inte riktigt klart.
Man rycks med i någonannans virvelvind och försöker förtvivlad hitta något att hålla fast i.
När man inte lyckas med detta är det lätt att man bara släpper taget och hänger med
trots att magkänslan skriker åt en att stanna upp och känna efter.
För något känns otroligt fel.
Det som jag inte har kunnat påverka har ju självklart också påverkat mig.
För nånstans ska jag leva med ovissheten ett tag till.
Det är inte lätt men jag kommer dit jag med.
Förr eller senare.
Mitt största misstag var att jag inte litade på min magkänsla.
Att jag lät mig svepas med,
trots att jag visste att jag inte borde.
För just detta hade jag kunnat undvika,
om jag bara hade lyssnat på mig själv när hela mitt inre väsen ropade:
"det här är fel. Det är inte såhär det ska vara"
Istället tänkte jag "det blir bättre till hösten när det lugnar ner sig"
Det blev det inte.
Det blev sämre och ursäkterna blev fler liksom lögnerna.
Aldrig har jag väl längtat så mycket efter att få avsluta en kalender.
Jag älskar mina kalendrar för de skänker mig en stunds ro medan jag sitter där och planerera och fyller i allt som hänt.
Den här är mestadels full av smärta och det är utan sorg som jag lägger undan den.
Den förpassas till glömskan liksom allt annat som hänt detta året.
Det är inte mycket jag vill minnas och framförallt inte hur det avslutades.
Så, good bye, auf wiedersehen, adios, adieu, hej då 2019.
Jag är SÅ klar med dig och med allt och alla som varit detta året.
Aldrig vill jag minnas dig igen.
