Paus
Alf Henriksson skrev en gång att
"ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer"
och precis där befinner jag mig nu.
Hängandes,
mitt i ett språng.
Jag var på väg,
kompassen var inställd,
målet var i sikte
och jag hade allt uträknat.
En resa,
ett ultramaraton
och många spännande äventyr under våren och sommaren.
Men en rutinundersökning förändrade allt.
Jag var tvungen att pausa där,
mitt i språnget
och plötsligt befinner jag mig på en helt annan väg.
En väg som någonannan har valt
och jag kan inte göra ett smack åt det.
Bara hänga med.
I alla fall om jag vill fortsätta på min egen utstakade väg lite längre fram i tiden.
Jag är övertygad om att allt kommer att sluta bra,
men ovissheten om vad som händer på vägen dit är frustrernade.
Att luta mig tillbaka och lita på universum är svårt,
så jag gör vad jag kan för att hjälpa till.
Jag äter,
tränar,
jobbar,
sover
och ser till att kropp och knopp är i så optimalt skick som det bara går.
Första delmålet kommer redan om några dagar.
Jag önskar att det redan var över,
för då hade jag i alla fall haft vissa svar.
MEN
Jag får hänga här i luften lite till
och jag tröstar mig med att:
Det kommer alltid en ny resa,
ett nytt lopp,
nya äventyr
och de som inte blir av nu får jag helt enkelt göra senare.
För det här är inte slutet,
det är bara ett litet fartgupp på vägen.
Ett fartgupp som jag måste sakta ner och smyga över,
sen är det full fart framåt igen !
Men just nu är det en paus ...