yazesworld

Önskar att det var annorlunda, 

att jag någongång ska få ro i själen. 

Önskar att det som gör ont lugnar ner sig. 

Önskar att jag känner mindre,

så att jag slipper den pulserande smärtan inombords.

Önskar att jag kan ge mindre av mig själv till andra

och ge mer av mig till mig själv

Önskar att energin jag en gång hade

kommer tillbaka. 

 

Men jag vet att så kommer det inte att bli. 

Smärtan kommer alltid att finnas, 

Jag kommer alltid att ge mer till andra än till mig själv,

och energin, 

ja den kommer aldrig vara vad den har varit

och det kanske är tur. 

 

För allt detta gör mig till den jag är.

En människa med drömmar, 

önskningar,

förhoppningar

och en tro på att det blir bättre.

 

Så jag plockar en ny,

blundar,

blåser

och önskar

 

Jag öppnar ögonen och ser hur mina önskningar

sprids för vinden

och nånstans längre fram landar de

och börjar gro.

En vackar dag växer de ur myllan 

där i diket,

starka,

orubbliga,

lysande som solen

och när tiden är mogen

blir de till nya drömmar 

som sprids för vinden