Jag längtar efter att få leva igen
Vågorna på livets hav går höga.
Obarmhärtigt slår de över båten som jag styr.
De sköljer över oss,
försöker få oss att kantra.
Jag håller krampaktigt i mitt roder,
kämpar får att hålla en rak kurs,
Klyver vågorna mitt över,
för om jag svänger slår de omkull mig
och båten kantrar.
Blicken är fast förankrad i horisonten
där solens första strålar sakta reser sig ur havet.
Oron och ångesten rasar i bröstet.
Ovissheten gör ont
men jag håller ihop.
Omfamnar känslan,
landar i den
och låter den få rasa av sig.
Sakta lugnar den ner sig.
Vågorna vaggar den till ro.
Jag fortsätter min resa,
Jag längtar efter att få leva igen,
inte bara överleva.
Jag vet att den tiden kommer,
Jag måste bara kryssa mig igen denna stormen också.
Jag ser mig omkring,
letar efter min hamn
där jag kan ankra för natten.
Där jag kan vila och samla kraft.
Jag hittar den
varje kväll.
Jag stannar upp en stund,
låter solens sista strålar värma mig
medan jag sluter ögonen,
och sakta andas jag ut.
Jag har överlevt ännu en dag,
det gick bra.
Imorgon är en ny dag
