Vissa dagar är bättre än andra
Två steg fram och ett tillbaka.
Så verkar mitt liv vara just nu.
Det positiva är väl ändå att det går framåt
om än sakta.
Själen är sargad, öm och trött
men jag har de bästa som finns runt mig
och tillsammans lägger de ett berg av fluff och mjukhet
som själen kan landa i om den faller.
De gör mig sällskap på min vandring,
stöttar , pushar, retas och går jämte mig.
Inte framför för att leda vägen,
inte bakom för att följa
utan brevid för att hålla mig sällskap.
Hålet i bröstet pulserar i takt med hjärtslagen.
Ibland starkare,
ibland svagare.
Det håller sakta på att läka men det krävs inte mycket för att det ska bli en reva
och skavet ger sig till känna.
Varje dag gör jag mina prioriteringar,
gör jag rätt
så slår hjärtat på i lugn och behaglig takt.
Gör jag fel,
slår det svarta hålet hårdare än hjärtat.
Ibland vet jag precis vad jag behöver göra
men det är svårt att faktiskt göra det jag måste
och då blir det fel
och skavet slår till med full kraft.
Jag måste bli bättre på att lyssna på mig själv
och göra det som är bäst för mig.
Lättare sagt än gjort
men jag kan i alla fall försöka.
Jag måste få gå min väg,
se vart den leder.
En sak vet jag i alla fall
och det är att det som väntar
ser bra mycket bättre ut än det som varit.
