Jag drunknar
Jag håller andan,
kämpar för att hålla mig ovanför vattenytan
men jag dras långsamt ner i djupet.
Centimeter för centimeter
sjunker jag allt djupare.
Bentagen blir svagare för varje timme som går
och jag orkar inte trampa mer vatten.
Mörkret försöker locka mig ner i djupet
samtidigt som ljuset försöker dra mig upp.
En ständig kamp mellan det mörka och det ljusa.
Jag ser livbojarna som ligger spridda runt mig
men jag når dem inte riktigt.
Benen orkar inte förflytta mig mot någon av dem.
Jag sträcker mig mot den som ligger närmst,
nuddar den med fingrarna men får inte riktigt något grepp
utan den flyttar sig någon centimeter ifrån mig så snart jag nuddar den.
Den lockar, drar, uppmanar mig att kämpa lite till.
En kamp mellan viljan och orken.
jag vill
men jag vet inte om jag orkar.
Med en sista ansträngning når jag repet som hänger runt bojen,
mina fingrar sluter sig runt det
och jag håller mig krampaktigt fast.
Jag tar ett djupt andetag,
och låter vågorna vagga mig till ro.
Här får jag hänga ett tag
tills orken återvänder och jag återigen orkar simma.
