Idag är jag stark(are)
Jag ligger här och guppar tryggt i mitt mörker.
Stormen börjar bedarra
och jag känner hur styrkan i benen börjar återvända.
Jag vilar fortfarande tryggt i min dimma.
Tar långa djupa andetag,
fyller varenda cell i min kropp med nytt syre.
Jag lyfter blicken,
i horisonten ser jag min ö,
även den flyter runt.
Lockar mig att att prova några försiktiga bentag.
På den står min hejarklack,
de manar på mig till att vila,
återhämta mig.
De finns där när jag behöver dem
men jag måste själv simma dit.
Det är min kamp
och jag tänker vinna den.
Att ge upp är inte min starkaste egenskap
men just nu behöver jag vila
och låta tankar och känslor falla på plats.
Jag har påbörjat min mentala städning,
en tanke och en känsla i taget.
Sakta men säkert faller de på plats,
rättar sig i ledet
och lägger sig i själens innersta rum
där de låter hjärtats takt vagga dem till ro.
Så jag hänger kvar i min livboj
och låter strömmarna föra mig dit jag behöver gå
innan jag kan nå min ö.
Idag är jag stark(are)
