En välbehövlig paus
Livet har kört på i 190 de senaste 2 månaderna
och nu skriker själen efter vila.
Jag behöver återigen en paus,
att få andas lång ner i magen,
att få känna axlarna sjunka ner,
att låta virvelvinden i bröstet få mojna
och jag behöver vila.
Jag behöver hämta kraft inför nästa match som ligger runt hörnan och väntar.
Hur tuff den blir vet jag inte än.
Kanske vinner jag den lätt,
kanske måste jag kämpa hårdare för min vinst.
Kanske blir det 1 rond,
kanske blir det fler.
Jag vet inte.
Vad jag vet är att den första är imorrn,
sen får vi se.
Så i helgen tar jag en paus från livet,
allvaret och alla måsten.
Ger mig ut i naturen,
låter vindarna omfamna mig,
låter regnskurarna skölja bort stressen,
låter solen torka mina tårar,
låter själen vaggas till ro av suset i trädkronorna
och låter axlarna sakta sjunka medan jag går.
Jag är här och nu.
Jag njuter av synen av rådjur, dovhjortar och boskap som sakta strosar runt på fälten.
Sitter en stund vid strandkanten och låter den blanka sjön lugna ner virvelvinden i bröstet
innan jag går vidare.
Känner hur lugnet sprider sig inom mig
och jag njuter för fullt av min välbehövliga paus
