Mjuklandning
De varma vindarna har burit mig högt,
högre än jag varit på länge.
Högt där uppe har jag svävat,
vilat på mjuka moln,
njutit av tystaden och stillheten.
Låtit lugnet skölja över mig
och slumrat behagligt i solskenet.
Från ingenstans dyker isvindarna upp
och jag faller handlöst mot marken som
närmar sig i hög fart.
Jag håller andan,
regnet vräker ner
och jag sluter ögonen och förbereder mig för en krashlandning.
Medan jag faller hör jag vinden viska:
"glöm inte bort att andas"
regnet sjunger;
"håll inte dina tårar inne"
och Jorden säger till mig;
"jag tar emot dig när du faller"
Så jag tar ett djupt andetag,
låter tårarna falla,
slappnar av och låter mig omfamnas av Jorden
som mjukt fångar mig.
Jag andas ut,
regnet har upphört
och Jordens värme torkar min genomfrusna kropp
och en svag varm vind torkar mina tårar
Solen bryter igenom molntäcket,
och kommer med ett löfte om att den alltid finns
även om den ibland skyms av moln
