Recharging
Jag laddar batterierna bäst ute i naturen.
Jag går gärna långt och länge.
Ju längre dess bättre.

Fullpackad väska
Medan jag vandrar vaggas själen till ro.
Surret i huvudet tystnar och det enda jag hör är humlorna och fåglarna som flyger omkring mig.
En ljuvlig tystnad och ett lugn sänker sig över mig.
Jag njuter av naturen runt omkring mig.
Att få se de små sakerna,
som en liten humla som surrar runt blommorna som sträcker sig mot solen.
Himlen är härligt blå och solen värmer så skönt.
Jag fortsätter gå, sätter ena foten framför den andra,
njuter av värmen och fågelsången.
Känner hur mitt oroliga inre tystnar,
lägger sig till ro och vilar
och jag njuter.
Hittar en härlig plats att fika på.
För fika måste man ju när man vandrar.
En sten i solen och lite kyliga vindar från havet gör att jag knäpper jackan en stund.
Njuter av maten medan jag tittar på svanarna som simmar där ute i havet.
Efter 8 km är det dags att vända och gå tillbaka.
Tar en annan väg hemåt.
Går längst strandkanten så långt jag kommer,
lyssnar på vågorna som sakta rullar in över stenarna.
Plockar små strandfynd med mig hem som minne.
Stannar till och tar en vätskepaus medan jag njuter av utsikten framför mig.
Fyller lungorna med syre och känner hur mitt inre tar det till sig,
sträcker lite på sig och ser sig yrvaket omkring och lägger sig ner en stund till.

Själen fylls av tacksamhet,
tacksamhet över:
- att få vila
- att få lov att njuta av vår natur
- att livsgnistan börjar återvända
- att få finnas till
- alla fina människor som jag omkring mig
<3