Ljuset inom mig
Nånstans därinne,
i mitt djupaste mörker,
brinner en låga.
Den brinner med en svag flämtande låga,
men den brinner.
För varje dag som går, brinner den lite starkare,
lite mindre flämtande.
Den lyser upp mitt mörker,
leder mig rätt.
Jag är sprucken, krackelerad och ihoplimmad,
återigen hel,
inte likadan som tidigare,
Ett nytt jag har bildats.
Genom dessa sprickor tar sig ljuset ut för att visa mig vägen.
Jag trampar upp en ny stig,
en som ingen någonsin har gått tidigare.
Den är min alldeles egen väg,
den som är menad för mig att gå.
Jag kommer att snubbla på vägen,
falla
men jag kommer att resa mig upp och fortsätta gå.
Jag kommer gå sönder,
spricka
men jag kommer lagas igen.
Men ljuset inom mig kommer aldrig slockna
sålänge jag andas och lever.
Det kommer kanske bli svagare ibland
men de kommer alltid att lysa
och visa mig rätt väg att gå.
