Timeout
Ibland kör man på lite för hårt och lite för länge
och behovet av timeout blir plötsligt väldigt påtagligt.
När orken och lusten försvinner,
när man inte längre vill göra något
och när tröttheten är så intensiv att det är en
kraftansträngning att stiga upp på morgonen.
Plötsligt är man en Zombie efter kl 12 och hjärnan checkar ut för dagen.
Man klarar av det ett tag, några veckor, några månader
men plötsligt är det stopp.
Man orkar inte längre.
Då får man ta en timeout.
Där är jag nu och ordern jag har fått är att vila och bara göra saker som
skänker glädje och strunta i alla måsten.
Det är lättare sagt än gjort men jag försöker.
Jag vandrar och lufsar i skogen där jag kan andas och bara vara.
Runt mig har jag de finaste människorna jag vet.
De som jag tycker så mycket om och som alltid finns där för mig.
På så vis har jag ändå det bra.
Nu ska jag vila, andas och bara vara på platser med människor som jag tycker så mycket om.
Ta hand om dig!!! Kram Sofie B