Ljumma vårkvällar och en stund på bänken
Ibland spelar det ingen roll hur fint vädret är
eller hur mycket solen värmer.
Man kan ändå ha den där skavande känslan i bröstet,
en liten Lilla My som stampar ilsket med foten och ropar
"det är inte rättvist !"
Lite så var det igår och det finns inte så mycket jag kan göra åt det.
Bara att erkänna att känslan finns och att det är en sådan dag.
Att inte försöka fastna och dras ner i djupet igen.
(att ha en massiv ögoninflammation hjälper inte till)
Så en kvällpromenad fick bli lösningen.
Att få röra lite på mig och uppskatta allt det vackra runt omkring,
låta det omfamna Lilla My och låta henne veta att
"nej, det är inte rättvist men det kommer bli bra"
Det magiska ljuset hjälper,
lindrar, omfamnar och kommer med löfte om att det blir bättre,
varmare och glädjen som finns stundtals
kommer för att stanna igen.
Det tar bara lite tid.
Precis som humlorna som surrar i rosmarinen ska jag försöka njuta av de varma strålarna,
samla kraft och nektar i naturen
och jag tar mina vänner med mig.
De bästa som finns <3
Utan dem vore jag ingenting.
Och medan solen gick ner satt jag där på en bänk,
njöt och lät den omfamna Lilla My,
trösta henne, lugna henne och vagga henne till ro.
Sedan körde jag hem med en alldeles vidunderlig kvällshimmel som sällskap.
