När man har barn...
... kan man glömma sköna sovmorgnar. Uppe med tuppen är det som gäller
... kommer huset alltid att vara stökigt, hur mycket du än städar
... blir snart favoritmaten, köttbullar, makaroner och ketchup, vare sig du vill eller ej
... kan man glömma enskildheten vid toalettbesök, alltid är det något som ska sägas
... slutar man kommunicera med vännerna via telefon, du kommer ändå inte att höra vad som sägs
... startar dagen kl 06 och du somnar till bolibompa medan barnen tittar vidare
... blir man helt plötsligt expert på saker som Beyblade, Bakugan och Barbie
... byts den sköna promenaden/joggingrundan mot fotbollsmatcher och hoppa hopprep
... testas humöret och tålamodet 24/7
Men trots detta så är kärleken till sitt/sina barn det största som finns och den växer för varje dag.
Att få en kladdig babypuss och känna små knubbiga armar om halsen är det bästa som finns.
Eller när man står där som en frustande eldsprutande drake efter en av alla konflikter och får höra "jag älkar daj"
Smärtan man känner när någon har sårat ditt barn, den är lika stor som kärleken man känner när man ser dem sova fridfullt i sina sängar. Aldrig är de väl så ljuvliga som då <3 det är något visst med sovande barn (och det är inte för att de är tysta) man kan sitta och titta på dem i timmar.
... kommer huset alltid att vara stökigt, hur mycket du än städar
... blir snart favoritmaten, köttbullar, makaroner och ketchup, vare sig du vill eller ej
... kan man glömma enskildheten vid toalettbesök, alltid är det något som ska sägas
... slutar man kommunicera med vännerna via telefon, du kommer ändå inte att höra vad som sägs
... startar dagen kl 06 och du somnar till bolibompa medan barnen tittar vidare
... blir man helt plötsligt expert på saker som Beyblade, Bakugan och Barbie
... byts den sköna promenaden/joggingrundan mot fotbollsmatcher och hoppa hopprep
... testas humöret och tålamodet 24/7
Men trots detta så är kärleken till sitt/sina barn det största som finns och den växer för varje dag.
Att få en kladdig babypuss och känna små knubbiga armar om halsen är det bästa som finns.
Eller när man står där som en frustande eldsprutande drake efter en av alla konflikter och får höra "jag älkar daj"
Smärtan man känner när någon har sårat ditt barn, den är lika stor som kärleken man känner när man ser dem sova fridfullt i sina sängar. Aldrig är de väl så ljuvliga som då <3 det är något visst med sovande barn (och det är inte för att de är tysta) man kan sitta och titta på dem i timmar.