Det finns hopp !
Ibland blir man bara glad. På väg hem idag skulle jag byta buss. Det är ca 100 m mellan hållplatserna och ibland kan det bli lite väl tajt mellan de olika bussarna.
Som vanligt far jag av buss nr 1 som en spänd fjäder och sätter av i högsta fart och trots min usla kondis så får jag upp beundransvärda hastigheter när jag ska med en buss, t om Bolt hade varit avundsjuk.
Dock så brukar busschaufförer inte bry sig om att man galopperar över tätt trafikerade vägar med livet som insats för att hinna med deras buss utan snarare tvärtom, precis när du når fram till dörrarna så kör dom ! Allt som oftast faktiskt. Man kan ju få en stroke för mindre !
Tillbaka till dagen. Som jag sa, jag for av bussen som en spänd fjäder, konstaterade att buss nr 2 närmades sig hållplatsen med oroväckande hastighet och galopperade iväg så fort mina små knubbiga ben kunde bära mig. En massa otrevliga bilar blockerade min väg så jag fick vänta med att ta mig över gatan.
Då händer det otroliga, busschauffören ser att jag kommer farandes på andra sidan gatan, att jag kastar mig ut i trafiken och vad gör han ? Jo han saktar in, stannar framför övergångsstället så att alla andra bilar också måste stanna och jag hinner inte bara över gatan med livet i behåll utan även med bussen ! Därtill möts man av ett leende när man stiger på !
Jo tjena, dags att köpa en trisslott kanske?