Tusen eldar
Min vandring genom natten fortsätter.
Några enstaka stjärnor tränger igenom molnen
och månen leder mig fram.
Jag är trött men fortsätter kämpa.
Jag låter krigaren vila,
hon har tagit så många strider,
gett mig mod och styrka.
Nu måste hon få vila lite.
Det river och drar inombords
och jag känner mig blåslagen.
Sakta släpper jag ut demonerna,
en i taget.
Jag håller dem i famnen,
försöker lyssna på vad de säger.
Länge sitter jag där,
håller om dem,
tröstar dem
och sakta slappnar de av
och sjunker in en trygg slummer igen.
Jag sträcker mina händer mot elden,
låter värmen tränga in i min kropp.
Jag lutar mig mot stenen
och tar en djupt andetag.
Känner hur syret fyller min kropp
och tänder min kampvilja
som nu brinner lika klart som elden framför mig.
