1 vecka

 
1 vecka har gått sedan vi fick det ohyggliga samtalet om att du hade blivit inlämnad på djursjukhuset.
Det har du blivit förr
skillnaden denne gången var att du inte längre fanns med oss när du blev inlämnad.
Ett sista samtal,
ett sista farväl,
en sista gång som du fick komma hem. 
 
1 vecka har gått
och du är så saknad.
Många tårar har fallit
och faller fortfarande.
Det är tomt.
Varje morgon när jag rullar upp tittar jag ut över trädgården för att se om du ligger
och sover på soffan
eller om du ligger vid grinden och väntar på att jag ska vakna och släppa in dig så att du får frukost. 
Varje morgon påminns jag om att du inte längre är här. 
Det är tungt. 
 
1 vecka har gått
och jag ser små tecken överallt om att du fortfarande finns med oss.
En regnbåge som inte slockar helt utan lämnar en lite strimma kvar 
långt efter att regnet dragit vidare,
en solstrimma som lyser över soffan tidigt på morgonen i den finaste röda färgen som kan ses.
En mjuk smekning på kinden strax innan jag vaknar på.
 
1 vecka har gått
och en bit av mitt hjärta har slitits ut ur min kropp.
Jag saknar våra samtal och härligt stunder på morgonen.
Jag saknar dina kloka ögon och mjuka kramar. 
Jag saknar din tjurighet mot flickorna.
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket att det känns som om hjärtat håller på att gå sönder. 
 
Men jag vet att en dag så kommer vi att ses igen.
Min älskade Zimba <3
 
 

Kommentera här: